Det blev en härlig runda på ganska exakt 20 mil igår! När jag vaknade och drog upp persiennerna blev jag lite nedstämd. Stora gråtunga moln täckte himlen. Vred på radion just som en väderkvinna sa att molnen skulle försvinna över Stockholm inom en halvtimma. Jag var skeptisk när jag klev in i duschen. Men när jag kom ut igen hade molnen redan börjat tunnas ut och när jag fått på mig kläderna var molnen nästan borta. Magic!
Var vid Gullmarsplan vid nio och då stod Stefan där redo. Strax därefter rullade hoj efter hoj in på torget och när vi gav oss iväg 09.15 var vi åtta hojar och det kändes nästan sommarlikt med alla hojar uppradade. Många morgonflanörer log och kollade in oss. Fler sådana ögonblick skulle det bli under dagen.
I Tungelsta mötte Harka och Nina upp och vi satte fart på Bulten för att komma till Rosenhill för en morgonfika och för att möta upp ytterligare sugna hojåkare. Halvvägs på Bulten fick Harka tyvärr problem med soppatillförseln och valde att vända hemåt. Tråkigt, men det går fler turer.
I Rosenhill mötte vi upp med Eva och hennes man. Vi fikade och käkade frukost innan vi styrde kosan mot Skanssundet där vi tog färjan. Tyvärr valde Nina och Klaus att hoppa av i Rosenhill då Nina hade andra inplanerade saker i agendan och Klaus hade däckproblem. Bakdäcket liknade mest ett slicks och bara ett endaste gruskorn hade kunnat punktera hans framfart.
På andra sidan (efter färjeturen) mötte vi efter någon mil upp med ännu ett par sugna hojåkare. Vi drog vidare på sköna Sörmlänska vägar och var ganska snart i farten på härliga väg 224 mot Gnesta. Väl i Gnesta tittade folk på oss med något drömmande i blicken. Jag kan bara ana att de trodde att hojsäsongen återigen var igång och att vintern gått dem förbi. Innan vi nådde in i Gnesta City åkte vi på en väldigt slingrig väg med många tvära kurvor mot Järna. Återigen stod folk och pekade och log när vi rullade in här. En sommardag kanske inte så många reagerat, men när det rullar in tolv hojar i kolonn en månad före jul, så tillhör det nog inte vardagen. Vi landade strax därefter i Saltå Kvarn där vi parkerade och intog en fika och lunchmacka. Gott och trevligt!
Efter fikat skildes vi åt då många bodde åt olika håll. Summa summarum tror jag att alla var nöjda med gårdagens runda! Härligt! Himla kul också att träffa så många nya bekantskaper som förhoppningsvis åker med oss, eller vi med dem, nästa säsong. Vilket otroligt härligt hojen,nu/Sthlm-gäng vi håller på att växa oss till!
Väderleksprognoserna säger att det på lördag ska bli cirka nio-tio plusgrader och sol. Härligt!! Jag hade börjat misströsta och trodde senast idag att det inte skulle bli någon mer tur med hojen förrän i vår. Men nu ser det ju lovande ut och jag tror att vi kan bli några stycken som åker på en skön tur. Det gäller att ta vara på chanserna innan Kung Bore klampar in i landet.
Idag gick jag ned i garaget och pysslade om min Bonnie lite. Jag startade upp henne för att gotta mig åt ljudet och hon startade så vänligt. Sen bytte jag skylthållare till registreringsplåten, så att där nu står hojen.nu, forumet som jag tillhör. Sen fick Bonnie ett kapell över sig som skydd mot nyfikna blickar och dammkorn. Kändes sorgligt att inte kunna ta med henne ut på en runda, men det var duggregn i luften och småkallt. Hoppas varje dag på en väderleksrapport som säger sol, vindstilla och tio plusgrader. Mirakel har ju hänt förr…
Det blev en riktigt skön tur igår trots att solen lös med sin frånvaro. Jag, Mats, Nicke, Stefan och Klaus möttes upp vid elvatiden på Shelltappen vid Hallundamotet. Därifrån åkte vi på underbara småvägar till Rosenhill. Händerna var ganska kalla när vi kom fram så det smakade gott med en varm kopp kaffe och en räksmörgås till. Stefan berättade bland annat lite om hojturen i USA och Nicke berättade hur han gärna plaskar i sitt badkar (!). Många skratt blev det. För övrigt var vi inte ensamma hojåkare där även om det nu på höstkanten är fler bilar än hojar på parkeringen.
Vi tog ännu en runda efter fikat och körde då självklart Bulten för att sen ta höger innan Tungelsta och sen slingra oss tillbaka till Rosenhill där Mats hoppade upp på min Bonnie och drog iväg för att stilla den värsta abstinensen av att inte ha kört sin egna Bonnie på ett tag. Mats körde för övrigt sin KTM idag.
Summa summarum fungerar det utmärkt att fortfarande åka hoj. Vägarna är torra och de färgsprakande lövverken är fantastiska, särskilt under vägen från Igelstaverket fram till Grödinge. Slutligen kan jag bara konstatera att jag för länge sedan fattat hur skönt det är att köra hoj och leva i den här kulturen, men köpet av en ”riktig hoj” har tagit nivån ännu ett snäpp högre.
Filmen är ett klipp utanför Rosenhill innan vi skiljs åt. Klaus Boss Hoss, Stefans Wildstar, min America, Mats KTM och Nickes FJR i bakgrunden. Min America har de snygga sadelväskorna…
Min Triumph Bonneville America är hemma. Bonnie står i garaget och väntar på att få rastas imorgon. Jag fick skjuts ut till Triumph Center i Länna av Mats (som ju också har en America) och vi var där vid ettsnåret. Bonnie stod och sken och jag ville bara ta henne med ut på en tur. Men det fick dröja lite medan papper skrevs och en kaffe slank ned.
När allt var avklarat rullade vi ut Bonnie och för första gången fick vi höra henne sjunga med de nya piporna (långa raka rör). Gott mos. Det lät underbart vackert. Vi rullade mot Biltema där vi bland annat köpte kapell och ett senilsnöre till skivbromslåset. Köpte även en kätting till ett fantastiskt bra pris som kan vara bra att ha om jag måste låsa hojen utomhus på någon resa.
Färdiga på Biltema styrde jag Bonnie hem mot Södermalm. När jag kom ut på Nynäsvägen skingrades molnen och solen breddade väg för mig och Bonnie hela vägen in mot city. När jag låg i höjd med Trångsund i 100 km/h och hörde Bonnie sjunga i solskenet kunde jag inte låta bli att le stort bakom visiret på hjälmen.
Jag mådde så bra. Jag är så nöjd med att jag bestämde mig för att ta körkort i augusti och att allt har gått så bra och att jag nu har A-kortet i fickan och min Bonnie i garaget. Färdig för enstaka turer ännu en tid när vädret är okej, men framförallt redo för säsongen 2010 tillsammans med resten av hojengänget från hojen.nu. Längtan är enorm. Men vi ska härda ut vintern, Bonnie och jag. Vi lider inte mer än andra hojälskare. Vi är antagligen bara mer rastlösa…
Som ett barn inför julafton sitter jag här och väntar på att det ska bli fredag. Imorgon åker vi ut till Länna för att hämta cykeln. Vi, det är jag och Mats. Det hade blivit lite jobbigt att ta sig ut till Länna i fullt mc-ställ. Varmt på bussen om inte annat. Men återigen finns Mats där som en mc-ängel och kör mig dit. Självklart har han också någon behållning av att komma till Triumph i Länna då han är en sann anglofil. Kanske finns en baktanke också. Anar att han kommer ha en tung systemkamera med sig för att föreviga ögonblicket då ännu en människa blir anglofil och America-ägare.
Har googlat en del på Triumph America den sista veckan av orsaker som ni känner till. Hittade denna bild av en America från ovan. Lika elegant som från sidan.
Pratade med Triumph idag och jag kan troligtvis hämta hojen utrustad och klar på fredag eftermiddag. Kan man beställa sol, klarblå himmel och tolv plusgrader? Det är väl inte för mycket begärt?
Dessvärre ska det bli mulet och bara fem plusgrader. Dock inget regn! Tror jag skippar en långtur. Det kan däremot bli en runda inne i stan.
