Vaknade sju i morse och kände mig utvilad. Solen sken, himlen var blå och bladen på träden var stilla som på en målning. Inte en vindpust störde dem. Jag kände att jag bara måste ut på vägarna och tänkte först på att möta upp Leffa för att sedan besöka syrran nere i Sörmland, men Leffa skulle jobba eftermiddag och syrran skulle bort till vänner, så det blev till att tänka om. Kollade snabbt in Google Maps och det dröjde inte länge innan jag siktade in mig på Uppsala. Har aldrig tidigare varit inne i stan (!) trots att jag bott i Stockholm i snart 30 år, haft lantställe nära Rimbo och passerat Uppsala säkert tvåhundra gånger. Sorgligt men sant. Å andra sidan hade jag inte varit på Gotland till för två år sedan. Men jag har varit på Sri Lanka. =)
Rullade iväg klockan nio och tog vägen genom stan. Vasabron, Vasagatan och bort mot norra änden av innerstaden. Tog sen raka spåret på E4:an mot Uppsala. Kommenderade upp rutan till högsta läget, satte på Bandit Rock på radion och kopplade på hastighetskontrollen på 138 km/h. Vosch så var man framme i Uppsala. På vägen hade fartvinden börjat kännas i händerna, så för första gången fick jag användning för handtagsvärmaren. Ett knapptryck och livet sken upp igen. Väl framme i Uppsala hittade jag snabbt till Lelles Mc där jag hoppades få uppleva något extra, men icke. En tämligen trist upplevelse. I alla fall om man redan har det mesta i mc-utrustning.
Efter en tjugo minuter styrde jag hojen mot centrum. En massa streck i gatorna på vissa ställen var förvirrande, men Uppsala är ju en cykelstad och det gillar jag, så det var bara att anpassa hastigheten. Men en idiot som körde alldeles för fort och vårdslöst försökte köra om på insidan av mig inne i stan på ett alldeles omöjligt ställe. Jag blev både paff och förbannad varför jag stannade framför ett trafiklyse, klev av och gick emot bilföraren, varpå han kastade i backen, vände och försvann i en u-sväng. Ung kille i solglasögon hann jag se att det var i en svart Golf. Hmpf!
Nu rullade jag vidare mot Domkyrkan där jag parkerade vid ett cykelställ. Kameran plockades fram och några bilder togs. Uppsala är en fin stad ju.
Jag snurrade sen runt i stan och gillade läget innan jag sakta rullade mot Sigtuna. Var nu ordentligt kaffesugen då jag fortfarande inte fikat sedan jag klev upp. På vägen fick jag för mig att jag skulle checka läget på Arlanda och svängde hastigt av motorvägen. Väl framme såg jag två plan lämna banan och jag tänkte att kanske sitter Patrik Samuelsson i ett utav dem på väg mot Grekland. Efter denna korta paus styrde jag mot Sigtuna och det efterlängtade kaffet.
Nu började solen värma på ordentligt och handtagsvärmaren slogs av. Framrutan hissades ned och dragkedjan i jackan likaså. Sommaren var tillbaka!! Jag tog strandvägen till Café Våfflan som ligger vid Mälarens strandkant. Där tog jag en kaffe och fotade en del. Bland annat fina växter och blommor ute på bryggan.
Jag har varit i Sigtuna och på Café Våfflan många gånger, men aldrig promenerat inne i stan, så nu gjorde jag det. Åkte upp och parkerade i början av gågatan och promenerade med kameran om halsen gågatan fram. Folk hejade, nickade och log. Wow, vilken härlig småstadsstämning!! På promenaden hamnade jag i gränder och plötsligt stod jag framför en nästan naken flicka i tjugoårsåldern. What the heck! I juli okej, men inte i september. Men efter att ha fått förklaring av en söt och trevlig tjej från Sigtuna Turistbyrå så förstod jag. Den nästan nakna flickan förberedde sig tillsammans med ett antal andra lättklädda flickor för ett uppträdande inför Sigtuna Stadslopp.
Jag stannade kvar en stund och pratade med turistvärdinnan innan jag gick upp på torget för att se hela karnevalsensamblen.
När jag stod där och fotade så knackade en kvinna mig på axeln. Hon frågade vad jag körde för hoj. (hon såg på min jacka att jag var hojåkare). Vi kom att prata i cirka tio minuter om allt från löpning till mc-åkning. Grejen var att det inte var fråga om någon raggning utan om hederlig och vänlig kontakt människor emellan i en liten stad. Me like!!
Efter att ha stått en stund i solen började det bli väl varmt och jag längtade ut på vägen igen. Nu styrde jag mot Stockholm via gamla Stockholmsvägen och körde ut först vid Kista. Därifrån gasade jag på ganska ordentligt till Mc-Varuhuset där jag köpte mig ett ryggskydd till min Halvarson-jacka. Sen blev det en tur genom innerstaden via Sveavägen och Norrmalmstorg. Hur mycket folk ute som helst i shorts och linnen. Sommaren lever! Jag stannade vid Blasieholmen och tog foto på det hus som min farfars far ska ha varit med och ritat som ingenjör i slutet av 1800-talet. (det vänstra)
En fantastisk dag i underbart väder. Som hojåkare önskar jag att alla sommarens dagar skulle vara som denna. 20 grader, blå himmel och vindstilla. Hoppas innerligt på flera dagar som denna innan vinterhelvetet tar vid.





















