Första intrycken

Körde hem från Göteborg igår, då det regnade där vilket bara kändes deprimerande. Dessutom lockade en grillfest i Stockholm och en skön tur med Bumsen. Efter en kaffe var jag på väg i regnet mot 45:an som nu äntligen är motorväg till Ulricehamn. Den tidigare vägen orsakade många olyckor. Hur som helst klarade jag mig från skyfall utan det regnade ganska lätt. I Jönköping fullständigt skingrade sig molnen och solen kom fram på en nästan molnfri himmel. Nu kändes det extra gott att vrida på stereon och i sakta mak (130 km/h) på farthållaren, rulla vidare mot Stockholm. I Gränna stannade jag och tog några bilder på hojen.

Efter den korta fotopausen fortsatte jag genom Gränna mot Ödeshög och Väderstad på underbara vägar. Man kippar nästan efter andan så vackert Sverige är när man lämnar motorvägarna. På gott och ont väljer dock bilisterna motorvägen vilket gör att de går miste om så mycket, men ger oss andra mer lugn och yta att köra på. Knappt en bil på vägen till Ödeshög. Från Väderstad fortsatte jag på motorvägen till Norrköping där jag cruisade runt lite på gamla bekanta vägar. Bodde där under tre år i veckorna när jag arbetade. En fin liten stad med mycket vackra omgivningar.

Efter denna visit fortsatte jag E4:an upp till Nyköping där jag hade tänkt hälsa på Annelie och Leif, men Leif hade tagit en hojtur ned till Valdemarsvik för att träffa Paul, så istället tog jag av och körde gamla Nyköpingsvägen. Därifrån sedan den underbara vägen mot Björnlunda. Därifrån är det inte långt till min syster, men hon är på Gotland, så jag styrde vidare mot Gnesta och Järna. Efter en tankning på Statoil, så tog jag gamla Södertäljevägen upp till Botkyrka för sen vidare färd hem. Naturligtvis fastnade jag i en broöppning på Liljeholmsbron och nu var det mer än lovligt varmt. Jag svettades duktigt. Väl hemma packade jag av hojen och parkerade Bumsen i garaget. Och själv slet jag av mig kläderna. Såå varm… Tyvärr var jag rätt så mör vid det här laget efter några intensiva dagar i Göteborg och Trollhättan, så någon grillfest orkade jag bara inte med hur mycket jag än försökte intala mig själv att det skulle bli kul. Jag kände mig uttömd på mina sociala färdigheter.

Okej, intrycken såhär långt. Hojen är fantastiskt lättkörd. Snabb med grym acceleration. Man sitter högt och har fin överblick över trafiken. Bromsarna är outstanding. Man bromsar på en femöring utan att hojen niger eller kränger. Den är inte det minsta spårkänslig och tuffar bara på över räfflad asfalt, grus och vägmarkeringar utan känningar. Med BB for man omkring som en smörklick i en stekpanna. Vilket var bra på sitt sätt. Man höll ner hastigheten och anpassade farten.

Farthållaren är underbar, liksom möjligheterna att med en knapptryckning ställa in dämparna efter belastning som passagerare och packning. Det är också första gången som jag har en stereo på en hoj (min femte hoj nu) och wow! Jag låg i 130 på motorvägen mellan Väderstad och Norrköping och lyssnade på Radio Bandit och Radio Rock. Sjukt skönt. Och ja, det finns en rad fler fördelar med Bumsen, men som jag inte ska detaljera mig i nu. Måste bara nämna färddatorn som ger mig all den info som jag behöver. Som t.ex. hur långt jag kan köra innan jag måste tanka, däcktryck, utetemp, bränsleförbrukning etc etc. Kul att bläddra i när man är uttråkad på en motorväg. =)

Några saker som jag är mindre nöjd med är att avståndet mellan fotpinnen och växelpinnen är för kort. Jag får nästan anstränga mig för att få ned tåspetsen där emellan för att få i högre växel. Dåligt. Går inte heller att justera. Backspeglarna suger. De är alldeles för små och vinkeln är alltför snäv. Väldigt svårt att få en klar överblick av vad som händer bakom en. Handtagen är för tunna. Det känns som om man kramar om en penna. Jag får kramp emellanåt. Hade inte farthållare funnits hade det varit olidligt plågsamt. En annan plågsam nackdel (eller baksida för den delen) är att jag fick träsmak efter cirka tjugo mil och det var svårt att byta sittställning för att komma tillrätta med eländet. De första tjugo milen satt jag dock som gjuten i sadeln. Ombord på Kawan fick jag aldrig träsmak. Och där kunde jag ändra sittställning lite lättare. Så jag antar att jag får punga ut med en rejäl slant för att köpa en komfortsadel som finns som tillbehör. Dåligt att de inte sitter på från början på en touringhoj.

Summa summarum så är hojen grymt skön att köra. Framförallt njöt jag av att cruisa i 80 på vägen mot Ödeshög med Vättern glittrande till vänster medan radion spelade Creedence. Oj vad jag mådde bra då. Med ny sadel och med lite vana att få in foten till växelföraren, så blir det här nog himla bra.