Rullade iväg klockan nio och tog vägen genom stan. Vasabron, Vasagatan och bort mot norra änden av innerstaden. Tog sen raka spåret på E4:an mot Uppsala. Kommenderade upp rutan till högsta läget, satte på Bandit Rock på radion och kopplade på hastighetskontrollen på 138 km/h. Vosch så var man framme i Uppsala. På vägen hade fartvinden börjat kännas i händerna, så för första gången fick jag användning för handtagsvärmaren. Ett knapptryck och livet sken upp igen. Väl framme i Uppsala hittade jag snabbt till Lelles Mc där jag hoppades få uppleva något extra, men icke. En tämligen trist upplevelse. I alla fall om man redan har det mesta i mc-utrustning.

Efter en tjugo minuter styrde jag hojen mot centrum. En massa streck i gatorna på vissa ställen var förvirrande, men Uppsala är ju en cykelstad och det gillar jag, så det var bara att anpassa hastigheten. Men en idiot som körde alldeles för fort och vårdslöst försökte köra om på insidan av mig inne i stan på ett alldeles omöjligt ställe. Jag blev både paff och förbannad varför jag stannade framför ett trafiklyse, klev av och gick emot bilföraren, varpå han kastade i backen, vände och försvann i en u-sväng. Ung kille i solglasögon hann jag se att det var i en svart Golf. Hmpf!

Nu rullade jag vidare mot Domkyrkan där jag parkerade vid ett cykelställ. Kameran plockades fram och några bilder togs. Uppsala är en fin stad ju.

Jag snurrade sen runt i stan och gillade läget innan jag sakta rullade mot Sigtuna. Var nu ordentligt kaffesugen då jag fortfarande inte fikat sedan jag klev upp. På vägen fick jag för mig att jag skulle checka läget på Arlanda och svängde hastigt av motorvägen. Väl framme såg jag två plan lämna banan och jag tänkte att kanske sitter Patrik Samuelsson i ett utav dem på väg mot Grekland. Efter denna korta paus styrde jag mot Sigtuna och det efterlängtade kaffet.

Nu började solen värma på ordentligt och handtagsvärmaren slogs av. Framrutan hissades ned och dragkedjan i jackan likaså. Sommaren var tillbaka!! Jag tog strandvägen till Café Våfflan som ligger vid Mälarens strandkant. Där tog jag en kaffe och fotade en del. Bland annat fina växter och blommor ute på bryggan.

Jag har varit i Sigtuna och på Café Våfflan många gånger, men aldrig promenerat inne i stan, så nu gjorde jag det. Åkte upp och parkerade i början av gågatan och promenerade med kameran om halsen gågatan fram. Folk hejade, nickade och log. Wow, vilken härlig småstadsstämning!! På promenaden hamnade jag i gränder och plötsligt stod jag framför en nästan naken flicka i tjugoårsåldern. What the heck! I juli okej, men inte i september. Men efter att ha fått förklaring av en söt och trevlig tjej från Sigtuna Turistbyrå så förstod jag. Den nästan nakna flickan förberedde sig tillsammans med ett antal andra lättklädda flickor för ett uppträdande inför Sigtuna Stadslopp.

Jag stannade kvar en stund och pratade med turistvärdinnan innan jag gick upp på torget för att se hela karnevalsensamblen.

När jag stod där och fotade så knackade en kvinna mig på axeln. Hon frågade vad jag körde för hoj. (hon såg på min jacka att jag var hojåkare). Vi kom att prata i cirka tio minuter om allt från löpning till mc-åkning. Grejen var att det inte var fråga om någon raggning utan om  hederlig och vänlig kontakt människor emellan i en liten stad. Me like!!

Efter att ha stått en stund i solen började det bli väl varmt och jag längtade ut på vägen igen. Nu styrde jag mot Stockholm via gamla Stockholmsvägen och körde ut först vid Kista. Därifrån gasade jag på ganska ordentligt till Mc-Varuhuset där jag köpte mig ett ryggskydd till min Halvarson-jacka. Sen blev det en tur genom innerstaden via Sveavägen och Norrmalmstorg. Hur mycket folk ute som helst i shorts och linnen. Sommaren lever! Jag stannade vid Blasieholmen och tog foto på det hus som min farfars far ska ha varit med och ritat som ingenjör i slutet av 1800-talet. (det vänstra)

En fantastisk dag i underbart väder. Som hojåkare önskar jag att alla sommarens dagar skulle vara som denna. 20 grader, blå himmel och vindstilla. Hoppas innerligt på flera dagar som denna innan vinterhelvetet tar vid.

Visst kan jag sakna gamla BB enormt. Att köra custom är en helt annan upplevelse. På många sätt en skönare feeling, enlig mig, men också med brister som sämre bromsar och sämre förmåga att hantera akuta situationer. Jag upplever att jag helt enkelt har bättre kontroll ombord på min BMW. Och för mig har säkerheten alltid varit viktig. Att köra hoj är förenat med mycket stora risker. Det är bara så och kan jag minska risken för en olycka är det bara plus. Därför försakar jag känslan med att köra custom tills vidare.

Som det känns nu, så kommer jag behålla BMW´n längre än någon annan hoj. Ja, jag vet att det inte säger mycket, men ändå. Jag ser fram emot många mil ihop med … (har inte döpt henne ännu) på kurviga vägar varthelst vi hamnar.

Så ni som väntar på att jag ska köpa ny hoj, typ en Harley Davidson, innan denna säsongen är slut förlorar nog era vad. Som det känns nu är jag trots allt förlorad i touringträsket.

Tog sedan hojen till Taxinge slott. Blev lite badsugen när jag såg alla som roade sig nere vid stranden. Men en riktig biker badar inte. Istället rullade jag hemåt. Började bli hungrig och ryggen behövde vila. Under hela turen, runt tjugo mil, förvånade det mig att alla körde så förbaskat lagligt. Ja, löjligt exakt höll alla hastighetsgränserna. På E4:an mellan Botkyrka och Stockholm bromsade bilister helt omotiverat och sänkte kraftigt farten… Då först slog det mig att det var ju jag som orsakade denna plötsliga laglydnad. I min fluorescerande jacka ombord på min BMW är jag nog ganska lik en mc-polis i bilisternas backspeglar. Nu funderar jag på att skicka en räkning till staten för att jag bidrar till att höja trafiksäkerheten. =)

OBS! Inte jag på bilden.

Stadsturen avslutades med att jag svängde förbi MC-varuhuset för att kolla om de hade någon lämplig mc-jacka. De hade inte Richa som jag funderat på, men de hade Lindstrands som gör erkänt bra mc-kläder. Provade en jacka och bestämde mig direkt. Den satt hur bra som helst och hade dragkedjor som gick himla lätt utan att fastna i foder eller i trådar som de ofta gör på sämre jackor. Okej också med fickor och ventilation. Klicka på bilden om ni vill se mer detaljer om jackan.

Efter den korta fotopausen fortsatte jag genom Gränna mot Ödeshög och Väderstad på underbara vägar. Man kippar nästan efter andan så vackert Sverige är när man lämnar motorvägarna. På gott och ont väljer dock bilisterna motorvägen vilket gör att de går miste om så mycket, men ger oss andra mer lugn och yta att köra på. Knappt en bil på vägen till Ödeshög. Från Väderstad fortsatte jag på motorvägen till Norrköping där jag cruisade runt lite på gamla bekanta vägar. Bodde där under tre år i veckorna när jag arbetade. En fin liten stad med mycket vackra omgivningar.

Efter denna visit fortsatte jag E4:an upp till Nyköping där jag hade tänkt hälsa på Annelie och Leif, men Leif hade tagit en hojtur ned till Valdemarsvik för att träffa Paul, så istället tog jag av och körde gamla Nyköpingsvägen. Därifrån sedan den underbara vägen mot Björnlunda. Därifrån är det inte långt till min syster, men hon är på Gotland, så jag styrde vidare mot Gnesta och Järna. Efter en tankning på Statoil, så tog jag gamla Södertäljevägen upp till Botkyrka för sen vidare färd hem. Naturligtvis fastnade jag i en broöppning på Liljeholmsbron och nu var det mer än lovligt varmt. Jag svettades duktigt. Väl hemma packade jag av hojen och parkerade Bumsen i garaget. Och själv slet jag av mig kläderna. Såå varm… Tyvärr var jag rätt så mör vid det här laget efter några intensiva dagar i Göteborg och Trollhättan, så någon grillfest orkade jag bara inte med hur mycket jag än försökte intala mig själv att det skulle bli kul. Jag kände mig uttömd på mina sociala färdigheter.

Okej, intrycken såhär långt. Hojen är fantastiskt lättkörd. Snabb med grym acceleration. Man sitter högt och har fin överblick över trafiken. Bromsarna är outstanding. Man bromsar på en femöring utan att hojen niger eller kränger. Den är inte det minsta spårkänslig och tuffar bara på över räfflad asfalt, grus och vägmarkeringar utan känningar. Med BB for man omkring som en smörklick i en stekpanna. Vilket var bra på sitt sätt. Man höll ner hastigheten och anpassade farten.

Farthållaren är underbar, liksom möjligheterna att med en knapptryckning ställa in dämparna efter belastning som passagerare och packning. Det är också första gången som jag har en stereo på en hoj (min femte hoj nu) och wow! Jag låg i 130 på motorvägen mellan Väderstad och Norrköping och lyssnade på Radio Bandit och Radio Rock. Sjukt skönt. Och ja, det finns en rad fler fördelar med Bumsen, men som jag inte ska detaljera mig i nu. Måste bara nämna färddatorn som ger mig all den info som jag behöver. Som t.ex. hur långt jag kan köra innan jag måste tanka, däcktryck, utetemp, bränsleförbrukning etc etc. Kul att bläddra i när man är uttråkad på en motorväg. =)

Några saker som jag är mindre nöjd med är att avståndet mellan fotpinnen och växelpinnen är för kort. Jag får nästan anstränga mig för att få ned tåspetsen där emellan för att få i högre växel. Dåligt. Går inte heller att justera. Backspeglarna suger. De är alldeles för små och vinkeln är alltför snäv. Väldigt svårt att få en klar överblick av vad som händer bakom en. Handtagen är för tunna. Det känns som om man kramar om en penna. Jag får kramp emellanåt. Hade inte farthållare funnits hade det varit olidligt plågsamt. En annan plågsam nackdel (eller baksida för den delen) är att jag fick träsmak efter cirka tjugo mil och det var svårt att byta sittställning för att komma tillrätta med eländet. De första tjugo milen satt jag dock som gjuten i sadeln. Ombord på Kawan fick jag aldrig träsmak. Och där kunde jag ändra sittställning lite lättare. Så jag antar att jag får punga ut med en rejäl slant för att köpa en komfortsadel som finns som tillbehör. Dåligt att de inte sitter på från början på en touringhoj.

Summa summarum så är hojen grymt skön att köra. Framförallt njöt jag av att cruisa i 80 på vägen mot Ödeshög med Vättern glittrande till vänster medan radion spelade Creedence. Oj vad jag mådde bra då. Med ny sadel och med lite vana att få in foten till växelföraren, så blir det här nog himla bra.

Men jag kan meddela att jag är väldigt nöjd med hojen. Den motsvarar allt som jag vill ha av en ultimat touringhoj. Fullutrustad med såväl komfort- som säkerhetspaket. Lyckades också deala till mig den stora topboxen för halva priset. Det var en njutning att sen i 120 km/h köra med farthållare och samtidigt lyssna på musik och trafikrapporter. T.ex. slapp jag fasta i köer in till Gbg (olycka och Gothia Cup) tack vare RDS. =)

Skulle åka hem till Stockholm på söndag, men nu kliar det ordentligt i hojåkartarmen och jag planerar att köra imorgon, lördag, om vädret tillåter.

Bättre bilder kommer imorgon eller på söndag. Dessa togs i ett mörkt hotellgarage när jag var mer sugen på en öl med vännerna än att fotografera… =)

Fan, nu kör vi!!

Väl framme i Trollhättan stod Voyagern och väntade på mig. Den såg verkligen fin ut och jag såg fram emot en rejäl provtur. Sagt och gjort. Vi bytte nycklar och jag drog iväg medan Bike skulle testa min hoj. Det första jag tänkte på att Voyagern var otroligt lättkörd. Mycket lättare än BB som man ibland måste brottas med. Kärleksgnabb som jag kallar det. Jag satt bra och det kändes som att det kunde bli affär, men så hamnade jag i en kö och fick sakta ned till 60-50 och när kön glesade ut och jag skulle öka farten igen så hackade den bara. Den orkade inte fortsätta på femman. Jag växlade ned till fyran och den hackade fortfarande lite även om den hade orkat få upp farten. Jag valde dock att växla ned till trean för att få lite skjuts på maskinen. Där försvann alla drömmar om en Voyager. Att växellådan klonkade, som om man slagit med hammare på ett stämjärn i en kyrka, hade jag kunnat leva med…

Väl tillbaka lade jag bara nycklarna på bordet och skakade på huvudet. Vi diskuterade kraft och pulver, mappning och pipor och bilbesiktningar och miljökrav. För att få samma kraft i Voyagern som i BB krävs en massa åtgärder och pengar. BB har allt detta. Hon drar villigt iväg på femman i 30 km/h och har rejält med drag vid omkörningar. Hon är bara så bäst!

Men jag måste ha en hoj med ABS och en hoj som känns stabil och trygg. Gärna med längre serviceintervaller än 600 mil också… BMW har 1000 mil… Och vänta nu, hm, stod det inte en splonkans ny inne i hallen med en massa extrautrustning…

Eftersom jag planerat att skaffa en touringhoj igen till säsongen 2012 eller 2013, så bad jag om att få prova hojen. Med en busenkel handjustering höjdes sätet ett snäpp för att passa min längd. Bara en sån sak. Sen med en knapptryckning kunde jag välja mellan komfortkörning eller mer aktiv körning. Jag drog upp volymen på stereon och gasade iväg. Jädrar vilken skillnad från min tidigare r 1150 rt. Denna svarade rappare och hade om möjligt ännu bättre grepp i bromsarna. Herrejävlar vilka bromsar BMW har!! Bara att lyfta på hatten.

Jag ska inte bli långrandig. Redan när jag kört några kilometer på kurviga och raka vägar var jag fast. Ska erkänna att jag på en raksträcka där jag gjorde en omkörning kom upp i 170 km/h innan jag var tvungen att bromsa inför en snäv kurva. Lite broms och hon var nere i 50 på ett kick. Imponerande. Och en väldigt viktig säkerhetsdetalj.

Således lämnar jag customlivet imorgon när jag hämtar nya hojen. Istället väntar längre touringresor.

Några fakta:

• Nästa besiktning senast: 20150430
• 100 milsservice görs imorgon.
• Nästa service: 1000 mil eller max 12 månader efter senaste service.

• Garanti: Nygaranti tom 20130328, Trygghetsavtal tom 20160328.
• Utrustning:  AUDIOSYSTEM, SÄKERHETSPAKET (ASC, däcktryckskontroll), TOURINGPAKET (kromat avgasrör, ESA, värmesadel, farthållare, färddator med oljenivåvarnare, extra eluttag)