Väderleksprognoserna säger att det på lördag ska bli cirka nio-tio plusgrader och sol.  Härligt!! Jag hade börjat misströsta och trodde senast idag att det inte skulle bli någon mer tur med hojen förrän i vår. Men nu ser det ju lovande ut och jag tror att vi kan bli några stycken som åker på en skön tur. Det gäller att ta vara på chanserna innan Kung Bore klampar in i landet.

Har gjort ett bildspel från sommaren 2009. Många härliga minnen!

Idag gick jag ned i garaget och pysslade om min Bonnie lite. Jag startade upp henne för att gotta mig åt ljudet och hon startade så vänligt. Sen bytte jag skylthållare till registreringsplåten, så att där nu står hojen.nu, forumet som jag tillhör. Sen fick Bonnie ett kapell över sig som skydd mot nyfikna blickar och dammkorn. Kändes sorgligt att inte kunna ta med henne ut på en runda, men det var duggregn i luften och småkallt. Hoppas varje dag på en väderleksrapport som säger sol, vindstilla och tio plusgrader. Mirakel har ju hänt förr…

Det blev en riktigt skön tur igår trots att solen lös med sin frånvaro. Jag, Mats, Nicke, Stefan och Klaus möttes upp vid elvatiden på Shelltappen vid Hallundamotet. Därifrån åkte vi på underbara småvägar till Rosenhill. Händerna var ganska kalla när vi kom fram så det smakade gott med en varm kopp kaffe och en räksmörgås till. Stefan berättade bland annat lite om hojturen i USA och Nicke berättade hur han gärna plaskar i sitt badkar (!). Många skratt blev det. För övrigt var vi inte ensamma hojåkare där även om det nu på höstkanten är fler bilar än hojar på parkeringen.

Vi tog ännu en runda efter fikat och körde då självklart Bulten för att sen ta höger innan Tungelsta och sen slingra oss tillbaka till Rosenhill där Mats hoppade upp på min Bonnie och drog iväg för att stilla den värsta abstinensen av att inte ha kört sin egna Bonnie på ett tag. Mats körde för övrigt sin KTM idag. 

Summa summarum fungerar det utmärkt att fortfarande åka hoj. Vägarna är torra och de färgsprakande lövverken är fantastiska, särskilt under vägen från Igelstaverket fram till Grödinge. Slutligen kan jag bara konstatera att jag för länge sedan fattat hur skönt det är att köra hoj och leva i den här kulturen, men köpet av en ”riktig hoj” har tagit nivån ännu ett snäpp högre.

Filmen är ett klipp utanför Rosenhill innan vi skiljs åt. Klaus Boss Hoss, Stefans Wildstar, min America, Mats KTM och Nickes FJR i bakgrunden. Min America har de snygga sadelväskorna…

Min Triumph Bonneville America är hemma. Bonnie står i garaget och väntar på att få rastas imorgon. Jag fick skjuts ut till Triumph Center i Länna av Mats (som ju också har en America) och vi var där vid ettsnåret. Bonnie stod och sken och jag ville bara ta henne med ut på en tur. Men det fick dröja lite medan papper skrevs och en kaffe slank ned.

När allt var avklarat rullade vi ut Bonnie och för första gången fick vi höra henne sjunga med de nya piporna (långa raka rör). Gott mos. Det lät underbart vackert. Vi rullade mot Biltema där vi bland annat köpte kapell och ett senilsnöre till skivbromslåset. Köpte även en kätting till ett fantastiskt bra pris som kan vara bra att ha om jag måste låsa hojen utomhus på någon resa.

Färdiga på Biltema styrde jag Bonnie hem mot Södermalm. När jag kom ut på Nynäsvägen skingrades molnen och solen breddade väg för mig och Bonnie hela vägen in mot city. När jag låg i höjd med Trångsund i 100 km/h och hörde Bonnie sjunga i solskenet kunde jag inte låta bli att le stort bakom visiret på hjälmen.

Jag mådde så bra. Jag är så nöjd med att jag bestämde mig för att ta körkort i augusti och att allt har gått så bra och att jag nu har A-kortet i fickan och min Bonnie i garaget. Färdig för enstaka turer ännu en tid när vädret är okej, men framförallt redo för säsongen 2010 tillsammans med resten av hojengänget från hojen.nu. Längtan är enorm. Men vi ska härda ut vintern, Bonnie och jag. Vi lider inte mer än andra hojälskare. Vi är antagligen bara mer rastlösa…

Som ett barn inför julafton sitter jag här och väntar på att det ska bli fredag. Imorgon åker vi ut till Länna för att hämta cykeln. Vi, det är jag och Mats. Det hade blivit lite jobbigt att ta sig ut till Länna i fullt mc-ställ. Varmt på bussen om inte annat. Men återigen finns Mats där som en mc-ängel och kör mig dit. Självklart har han också någon behållning av att komma till Triumph i Länna då han är en sann anglofil. Kanske finns en baktanke också. Anar att han kommer ha en tung systemkamera med sig för att föreviga ögonblicket då ännu en människa blir anglofil och America-ägare.

Tack, Mats!

Inte min, men samma modell

Har googlat en del på Triumph America den sista veckan av orsaker som ni känner till. Hittade denna bild av en America från ovan. Lika elegant som från sidan.

Pratade med Triumph idag och jag kan troligtvis hämta hojen utrustad och klar på fredag eftermiddag. Kan man beställa sol, klarblå himmel och tolv plusgrader? Det är väl inte för mycket begärt?

Dessvärre ska det bli mulet och bara fem plusgrader. Dock inget regn! Tror jag skippar en långtur. Det kan däremot bli en runda inne i stan.

Jag har aldrig tidigare längtat efter våren så mycket. Och då har hösten bara börjat. Kan möjligtvis ha känt samma längtan när man var liten och hade fått en fin pulka, men snön vägrade falla. Min fina hoj får jag hämta om cirka en vecka och jag hoppas innerligt att vädret är med mig, så jag kan ta en skön sväng innan jag parkerar den i garaget för vintervila. Vill verkligen få njuta av ljudet, av suget i den där kurvan och av kraften när jag klonkar i en lägre växel.

Hur står alla hojägare ut i detta hoj-klimat-ovänliga land? Tidigare när jag inte hade mc-kort eller hoj njöt jag av alla årstider och kan inte minnas några höstdepressioner, men nu är jag kraftigt frustrerad och helt klart deppig. Jag vill bara somna i djup sömn och vakna till en sjungande koltrast i mitten av mars.