Presentation av nya hojen

Sex dagar kvar till jag hämtar ut min Kawasaki VN 1700 Classic Tourer -12. Har saknat min tidigare Black Beauty, så det ska bli så underbart att åter får sätta sig i sitsen på en custom. Min nuvarande BMW r 1200 rt är fantastisk på alla vis. Bekväm och lättkörd med alla tekniska finesser som önskas. Önskar jag hade råd att behålla den som långtouringhoj, men jag får släppa den. Och även min nya VN fungerar utmärkt att toura med. BMW´n har inte det där som jag gillar extra mycket med att köra hoj.

Jag saknar känslan av att köra custom. Det känns helt enkelt mer som att köra en hoj och inte en lyxbil på två hjul. Jag saknar vridet, mullret och sittställningen. Jag saknar att köra med öppen kruka och slänga upp fötterna på störtbågarna på långa tråkiga rakor.

Jag har köpt hojar som andra köper nya skjortor  och varje gång har det kostat mig massor med pengar. Det håller inte i längden varför jag nu är glad över att jag äntligen förstått att jag hör hemma i customgenren. Det visste jag nog från början, men nu efter att ha testat olika modeller så vet jag.

Nu ser jag fram emot många sköna turer och att få göra min nya hoj till ”min” genom personliga utrustningsval. Ser också fram emot att sätta på mig västen igen och bara njuta av varje tur med Hojgänget, Vulcan Riders eller bara när jag kör till jobbet.

Jag hämtar hojen nästa fredag, den 18 maj, men har redan börjat le.

Annonser

2 kommentarer

Under Allmänt

Vulcan Riders, here I come

Jag har funderat och vridit ut och in på mig själv. Vägt fördelar och nackdelar mot varandra och slagit pannan blodig i frustration. Men ni fattar vartåt blogginlägget lutar redan. Eller hur? Jag har idag en extremt bekväm och fullutrustad touringhoj som går att köra större delen av året och vart helst jag vill åka, men… Precis som med min förra BMW känner jag ingen direkt körglädje. Den fraktar mig bara dit jag vill på ett bekvämt och tryggt sätt. Det är sällan jag ler innanför hjälmen eller får gåshud när tummen trycker in startknappen.

Jag saknar att sitta med fötterna på fotplattor och höra mullret. Jag saknar den där känslan som bara custom kan få fram hos mig. Känslan av frihet och lite attityd. När jag kör BMW´n känner jag mig som en slipspräktig akademiker. Och ingen kommer längre fram och tjötar på macken, campen eller på parkeringen, vilket jämt hände när jag körde custom.  Jag är en customkille i själ och hjärta. Det vet jag nu och det har nog de andra i hojgänget förstått för länge sedan. =)

Jag förstår att jag kortar ned säsongen i och med ett byte, men jag måste snabbt få tillbaka kicken med att köra. Inte bara att ta mig fram från punkt A till punkt B. Hade jag varit en utpräglad touringkille hade jag tänkt annorlunda, men jag är de facto ingen globetrotter. De längre turer som jag ser fram emot i framtiden fungerar även utmärkt med en VN 1700 CLT.

Jag har fått ihop en hyfsat bra deal med Bike i Trollhättan och kvittar min hoj mot en ny Kawasaki VN 1700 Classic Tourer. Och då får jag även effektavgassystem, Power commander och filter. Dessutom  monterat & bänkat.

Jorå, så att nu är det bara att deal till sig lite snabb semester av chefen och åka ned till Västkusten. Helst innan Gotlandsemestern med Hojgänget.

7 kommentarer

Under Allmänt

Tänk dig för i trafiken

Istället för att tala om för motorcyklister hur farligt det är… Titta två gånger innan du byter fil, svänger eller kör ut på en väg. Håll dig på din sida av vägen, särskilt i korsningar och ligg aldrig för nära. Håll ögonen på vägen och inte på din mobiltelefon. Det handlar verkligen om liv eller död! Om du verkligen bryr dig om någon vän som kör motorcykel så dela detta med dina vänner. Tack!

Lämna en kommentar

Under Allmänt

Premiärtur 2012

Den 27 december 2011 körde jag sista turen för hojsäsongen 2011. Bävade för en lång och hård vinter som skulle vara fram till mitten av april. Men redan idag den 29 februari 2012 var det dags för att ta ut hojen. Kortaste vintern i mannaminne! Och därmed bästa vintern. 🙂

De varnade på radion i morse för svår ishalka, men när jag tittade ut på gatan var vägbanan torr och fin och man fortsatte prata på radion om att temperaturen skulle stiga uppåt tio plusgrader under dagen. Inget kunde stoppa mig. En snabb dusch och på med kläderna. Skönt att dra på sig stövlar och mc-jacka igen. På väg till garaget drog jag med foten på några våta fläckar som låg i skuggläge, men ingen is. Hojen startade som om den aldrig vilat och snart var vi på väg genom Stockholms gator. Skönt att det är ljust redan vid sjutiden på morgonen nu. När jag lämnat Liljeholmsbron bakom mig och i princip var framme vid kontoret, så fick jag stanna för rött ljus. Satte ned fötterna och ja, de gled sakta iväg. Hm. Jag drog lite med foten och insåg att det var svartis (läs svart-is) under mig. Den lilla, lilla vänstersvängen som följde tog längre tid än det tagit för en senildement att minnas alla klasskompisars namn från årskurs ett.

Väl på jobbet släpade sig timmarna fram medan solen flödade från en blå himmel och tinade upp eventuella isfläckar. Klockan tre stod jag startklar och skyndade ut till hojen. Körde över de södra förorterna in mot Sofiaplan där jag tankade och putsade lite på backspeglar och vindruta innan jag fortsatte in mot Söder och vidare ut mot Norr Mälarstrand och Västerbron. Därifrån tillbaka mot Söder och Fjällgatan där jag stannade till en stund och bara njöt av utsikten. Stans bästa utsikt, tycker jag.

Efter denna mentala insupning styrde jag ned mot Norra Hammarbyhamnen där jag njöt av tystnaden, lugnet och vattnets skvalpande medan lätta steg från joggare avlöste varandra. Halva Stockholms befolkning måste ha tagit ledigt denna härliga onsdagseftermiddag, tillika skottdag, den sista februari 2012. Om vädret nu håller sig hyfsat, så att man kan köra fler gånger i mars, och säsongen håller sig till december även i år, ja då blir säsongen hela tio månader! Vågar man hoppas på det? =)

Hur som helst känns det så gott att vara igång igen. Enda smolket i bägaren under dagens tur var allt grus som låg i princip överallt. Ibland mitt i vägen i stora högar. Med anpassad fart så var det dock inga som helst problem. Men hade jag haft en custom (särskilt utan ABS), så hade jag inte gett mig ut ännu.

Tjena våren, välkommen!!

2 kommentarer

Under Turer

Liten tur till Uppsala

Vaknade sju i morse och kände mig utvilad. Solen sken, himlen var blå och bladen på träden var stilla som på en målning. Inte en vindpust störde dem. Jag kände att jag bara måste ut på vägarna och tänkte först på att möta upp Leffa för att sedan besöka syrran nere i Sörmland, men Leffa skulle jobba eftermiddag och syrran skulle bort till vänner, så det blev till att tänka om. Kollade snabbt in Google Maps och det dröjde inte länge innan jag siktade in mig på Uppsala. Har aldrig tidigare varit inne i stan (!) trots att jag bott i Stockholm i snart 30 år, haft lantställe nära Rimbo och passerat Uppsala säkert tvåhundra gånger. Sorgligt men sant. Å andra sidan hade jag inte varit på Gotland till för två år sedan. Men jag har varit på Sri Lanka. =)

Rullade iväg klockan nio och tog vägen genom stan. Vasabron, Vasagatan och bort mot norra änden av innerstaden. Tog sen raka spåret på E4:an mot Uppsala. Kommenderade upp rutan till högsta läget, satte på Bandit Rock på radion och kopplade på hastighetskontrollen på 138 km/h. Vosch så var man framme i Uppsala. På vägen hade fartvinden börjat kännas i händerna, så för första gången fick jag användning för handtagsvärmaren. Ett knapptryck och livet sken upp igen. Väl framme i Uppsala hittade jag snabbt till Lelles Mc där jag hoppades få uppleva något extra, men icke. En tämligen trist upplevelse. I alla fall om man redan har det mesta i mc-utrustning.

Efter en tjugo minuter styrde jag hojen mot centrum. En massa streck i gatorna på vissa ställen var förvirrande, men Uppsala är ju en cykelstad och det gillar jag, så det var bara att anpassa hastigheten. Men en idiot som körde alldeles för fort och vårdslöst försökte köra om på insidan av mig inne i stan på ett alldeles omöjligt ställe. Jag blev både paff och förbannad varför jag stannade framför ett trafiklyse, klev av och gick emot bilföraren, varpå han kastade i backen, vände och försvann i en u-sväng. Ung kille i solglasögon hann jag se att det var i en svart Golf. Hmpf!

Nu rullade jag vidare mot Domkyrkan där jag parkerade vid ett cykelställ. Kameran plockades fram och några bilder togs. Uppsala är en fin stad ju.

Jag snurrade sen runt i stan och gillade läget innan jag sakta rullade mot Sigtuna. Var nu ordentligt kaffesugen då jag fortfarande inte fikat sedan jag klev upp. På vägen fick jag för mig att jag skulle checka läget på Arlanda och svängde hastigt av motorvägen. Väl framme såg jag två plan lämna banan och jag tänkte att kanske sitter Patrik Samuelsson i ett utav dem på väg mot Grekland. Efter denna korta paus styrde jag mot Sigtuna och det efterlängtade kaffet.

Nu började solen värma på ordentligt och handtagsvärmaren slogs av. Framrutan hissades ned och dragkedjan i jackan likaså. Sommaren var tillbaka!! Jag tog strandvägen till Café Våfflan som ligger vid Mälarens strandkant. Där tog jag en kaffe och fotade en del. Bland annat fina växter och blommor ute på bryggan.

Jag har varit i Sigtuna och på Café Våfflan många gånger, men aldrig promenerat inne i stan, så nu gjorde jag det. Åkte upp och parkerade i början av gågatan och promenerade med kameran om halsen gågatan fram. Folk hejade, nickade och log. Wow, vilken härlig småstadsstämning!! På promenaden hamnade jag i gränder och plötsligt stod jag framför en nästan naken flicka i tjugoårsåldern. What the heck! I juli okej, men inte i september. Men efter att ha fått förklaring av en söt och trevlig tjej från Sigtuna Turistbyrå så förstod jag. Den nästan nakna flickan förberedde sig tillsammans med ett antal andra lättklädda flickor för ett uppträdande inför Sigtuna Stadslopp.

Jag stannade kvar en stund och pratade med turistvärdinnan innan jag gick upp på torget för att se hela karnevalsensamblen.

När jag stod där och fotade så knackade en kvinna mig på axeln. Hon frågade vad jag körde för hoj. (hon såg på min jacka att jag var hojåkare). Vi kom att prata i cirka tio minuter om allt från löpning till mc-åkning. Grejen var att det inte var fråga om någon raggning utan om  hederlig och vänlig kontakt människor emellan i en liten stad. Me like!!

Efter att ha stått en stund i solen började det bli väl varmt och jag längtade ut på vägen igen. Nu styrde jag mot Stockholm via gamla Stockholmsvägen och körde ut först vid Kista. Därifrån gasade jag på ganska ordentligt till Mc-Varuhuset där jag köpte mig ett ryggskydd till min Halvarson-jacka. Sen blev det en tur genom innerstaden via Sveavägen och Norrmalmstorg. Hur mycket folk ute som helst i shorts och linnen. Sommaren lever! Jag stannade vid Blasieholmen och tog foto på det hus som min farfars far ska ha varit med och ritat som ingenjör i slutet av 1800-talet. (det vänstra)

En fantastisk dag i underbart väder. Som hojåkare önskar jag att alla sommarens dagar skulle vara som denna. 20 grader, blå himmel och vindstilla. Hoppas innerligt på flera dagar som denna innan vinterhelvetet tar vid.

3 kommentarer

Under Turer

Nöjd BMW-biker

Jag har nu haft min nya BMW R1200 RT i tre veckor och den har rullat cirka 300 mil. Kör lite rundor så snart jag får tillfälle. Inte minst varje eftermiddag efter jobbet blir det en omväg hem. Och jag blir bara mer och mer bekväm med hojen. Jag trivs verkligen ombord. Jag saknar inte Kawans spårkänslighet eller måttliga bromsar. Jag gillar att veta att det finns rejäla resurser för snabba omkörningar vid behov och att Bumsen är löjligt lättkörd såväl i stan som på kurviga landsvägar. Bromsarna är helt outstanding och det är ett nöje att kunna välja hur man vill att hojen ska bete sig genom att med en knapptryckning välja mellan sport, normal eller komfort.

Visst kan jag sakna gamla BB enormt. Att köra custom är en helt annan upplevelse. På många sätt en skönare feeling, enlig mig, men också med brister som sämre bromsar och sämre förmåga att hantera akuta situationer. Jag upplever att jag helt enkelt har bättre kontroll ombord på min BMW. Och för mig har säkerheten alltid varit viktig. Att köra hoj är förenat med mycket stora risker. Det är bara så och kan jag minska risken för en olycka är det bara plus. Därför försakar jag känslan med att köra custom tills vidare.

Som det känns nu, så kommer jag behålla BMW´n längre än någon annan hoj. Ja, jag vet att det inte säger mycket, men ändå. Jag ser fram emot många mil ihop med … (har inte döpt henne ännu) på kurviga vägar varthelst vi hamnar.

Så ni som väntar på att jag ska köpa ny hoj, typ en Harley Davidson, innan denna säsongen är slut förlorar nog era vad. Som det känns nu är jag trots allt förlorad i touringträsket. 🙂

3 kommentarer

Under Allmänt

Lördagstur 110730

Såg fram emot en skön tur idag och det blev det. Men när jag vaknade mådde jag lite illa, så jag kom inte iväg förrän vid halvtvå. Packade ned lite urväxta kläder till min systerson Max och styrde mot Gnesta. När jag kom fram var inte syrran hemma och svarade inte när jag ringde. Kanske var hon ute på landet med dålig täckning. Jag ställde kassen med kläder utanför hennes dörr och styrde hojen mot Mariefred. Halvvägs dit började det regna. Jag förstod ingenting. Jag såg inte ett moln på himlen. Åtminstonde inget regnmoln. Nja, nu var det inte så att jag behövde söka skydd eller så och det slutade efter bara ett par minuter. I Mariefred satt jag och filosoferade en stund medan Mälaren glittrade från sin bästa sida.

Tog sedan hojen till Taxinge slott. Blev lite badsugen när jag såg alla som roade sig nere vid stranden. Men en riktig biker badar inte. 😉 Istället rullade jag hemåt. Började bli hungrig och ryggen behövde vila. Under hela turen, runt tjugo mil, förvånade det mig att alla körde så förbaskat lagligt. Ja, löjligt exakt höll alla hastighetsgränserna. På E4:an mellan Botkyrka och Stockholm bromsade bilister helt omotiverat och sänkte kraftigt farten… Då först slog det mig att det var ju jag som orsakade denna plötsliga laglydnad. I min fluorescerande jacka ombord på min BMW är jag nog ganska lik en mc-polis i bilisternas backspeglar. Nu funderar jag på att skicka en räkning till staten för att jag bidrar till att höja trafiksäkerheten. =)


OBS! Inte jag på bilden.

3 kommentarer

Under Turer