Etikettarkiv: AWA Mc

Tillbaka till custom

Idag bytte jag min BMW mot en ny Kawasaki VN 1700 Classic Tourer. Skulle ha hämtat den på fredag, men Awa Mc ringde i förmiddags och berättade att den blivit klar tidigare och var klar för hämtning. Jag var inte nödbedd och hoppade snabbt in i duschen. Ja, jag har semester denna veckan. =)

Hämtade BMW´n från garaget och packade ur packväskorna. Sen bar det iväg till Awa Mc och jag var där vid två-snåret. Vi bytte papper med varandra och allt var klart på tjugo minuter. Fem minuter av dessa ägnade jag åt att lyssna på en tekniker som hade mappat hojen. Han visade diagram som visade före- och eftereffekt. Jag fattade knappt något, men förstod någonstans att hojen nu skulle gå riktigt bra i alla fall. Vid ett visst varvtal skulle den ge ca tio hästkrafter mer. Men nu var jag ivrig att ge mig iväg.

Jag såg inte ens efter Bumsen när säljaren ledde iväg ”den”. Kände ingen sorg eller tvivel. Tryckte bara på startknappen, petade i ettan och rullade iväg mot Café Rosenhill. Kändes precis som att köra gamla Black Beauty. Kanske inte riktigt lika rapp i responsen vid gaspådrag, men vad jag hört kommer den bara gå bättre och bättre under inkörningen. Och hon går absolut inte dåligt. =) Ett gott muller och det välbekanta klonket när växlarna petas i kändes härligt bekant och jag log igen bakom visiret. Det var ett tag sedan.

En sak, som säkert såg lustigt ut för de som såg det, var att jag efter start från stillastående lyfte upp fötterna högt upp och lite bakåt, som jag är van vid från Bumsen, men på Kawan sitter ju fotplattorna lägre och framtill. Men efter fem sex starter var jag hemma i sadeln igen. Jag cruisade i lugnt mak ned till Rosenhill och väl framme var där bara en hoj till. Ingen kö till kassan, som annars är brukligt, och med en kaffe i näven slog jag mig ned på en öde uteservering.

Jag mådde så bra och njöt av utsikten (min hoj) när en vit VFR rullade in. Han köpte en kaffe och vi började språkas vid. Han var en trevlig prick som lämnat Stockholm för Finspång. Nu hade han sökt sig via småvägar upp till Stockholm igen för att köra på vägar han körde på som ung. Hojen han hade var i nyskick, men var en -93 som hade gått 5000 mil. Han hade fått köpa den för 25 000 i vintras. Bra köp!

Nej, nu var jag sugen på att köra igen och jag började bli lite frusen. Hade tyvärr bara en tunn t-shirt under Vulcanjackan. Men det var uthärdligt och rutan hjälpte till att hålla den svala luften borta. Herrejösses vad jag njöt av att glida fram på Bulten i 70-80. Oj, så fint det kändes och leendet bakom visiret spred sig från öra till öra. Kom in till stan och styrde traditionsenligt, efter varje tur, upp till Fjällgatan för att se ut över Strömmen mot Skeppsholmen.

Mer än nöjd parkerade jag hojen i garaget och min parkeringsgranne lär åter höja på ögonbrynen när han kommer ned till sin bil nästa gång. Nu hoppas jag att vädret håller sig stabilt imorgon då jag planerar att möta upp med Vulcan Riders vid Shell Botkyrka 08.00 för gemensam färd till Griprallyt i Södermanland. Väl där hoppas jag möta Leif och Annelie. En termos med kaffe tas med liksom kameran. Fler bilder på andra Vulcanhojar lär således dyka upp här på bloggen imorgon. Ride on and ride safe!


Så ny att kromet knappt hunnit torka.


Annonser

2 kommentarer

Under Allmänt

Nya hojen i garaget

Idag var det så dags att hämta ut nya hojen. 16.00 stod den på gatan med sprillans nya däck fram och bak, 1200-milaservad och med blänkande krom. När papperserbetet var avklarat var det bara att hoppa upp i sadeln. Det sista säljaren gjorde var att varna mig för att de nya däcken kunde vara hala de första milen. Den kunskapen hade jag redan, men hellre en påminnelse för mycket än att hamna i diket det första man gör.

Upplevde hojen stor som en buss med sitt breda styre och den rytande motorn, så i kurvorna tog jag det väldigt varsamt. Körde småvägar ner till Älvsjö där jag tänkte ta Huddingevägen mot Södermalm, men oj vad jag bedrog mig. Själen ville annorlunda och strax åkte vi Huddingevägen söderut istället. Genade sen över Tullinge så jag kom ut på Bulten där jag tog höger mot Café Rosenhill. Nu sjöng jag halleluja inne i hjälmen och körde som om jag haft hojen i flera år. Så fint den går. Underbar att bara cruisa med i 70, men också rolig att dra upp i högre hastigheter. Särskilt när jag kom ut ur en kurva och vägen låg rak. Ett härligt vrid som passar mig som handen i handsken.

Ljudet från Vanes & Hinespiporna låter mulligt gott. Inte så att det stör omgivningen om man tuffar fram eller om man drar på måttligt. Drar man däremot rullen i botten finns nog en och annan som hytter med näven eller gör tummen upp. Försökte återge ljudet med en liten film, se nedan, men det låter inte alls så gott som i verkligheten.

Tog en snabb fika på Rosenhill innan jag var tvungen att åka hem för att tvätta och packa inför resan imorgon. Tog nu hela Bulten och jag var ensam på vägen. Blev fotad i fotokurvan! Hojen glider fram på vägen och jag känner nu till 100% att jag kommer att gilla den här hojen. Bromsarna tar bra och hojen är följsam i alla snirkliga kurvor.

Tar sen motorvägen hem för att känna hur den går i 90, 100, 110, 120 och i 130. I de högre farterna funkar det riktigt bra, men vid 95 blev det väldig turbulens och obehagliga vibrationer i skallen. Sänkte mig lite bakom rutan och då kändes det bra. Så antingen får jag köra fortare eller saktare alternativt justera rutans höjd. Eller köra utan ruta om man inte ska iväg på en riktigt lång tur.

Väl i stan rullade jag runt lite på gatorna hemmavid på Södermalm och hojen känns inte alls så stor som när jag hämtade den på Awa. Inga problem alls att hantera. Balansen är kanon och den går hur bra som helst att krypköra med. T.o.m. lättare än med Bonnie som vägde 100 kg mindre.

Nu återstår provet med att köra en lite längre sträcka ned till Västervik och Mc-dagarna. Kommer jag få träsmak och kommer ryggen hålla? Har känningar i ryggen redan pga andra orsaker och är sittställningen inte bra kan det få konsekvenser som jag inte ens vill tänka på. För åtta månader sedan låg jag i ett våldsamt ryggskott i över en vecka. Men vi får väl se. Ryggvärken kanske rent av försvinner imorgon istället. =)

Summa summarum är hojen riktigt skön att köra. Den går mjukt och är rolig på kurviga vägar liksom helt klart behändig även i stan. Samt är den riktigt snygg med en del påkostat som kromad luftburk, kromade handtag, V&H och blinkers/bromsljus monterat på väskorna. So far, so very good!! =)

Nedan ett par bilder och en liten film.

3 kommentarer

Under Allmänt

Tog mc-kortet idag

Äntligen kan jag lägga till en bokstav i mitt gamla körkort. Jag grejade uppkörningen idag och är mycket glad!! 🙂 🙂 🙂

Vaknade tidigt i morse. Uppkörningen skulle ske 13.00 ute i Tullinge och dessförrinnan skulle jag köra en sista sväng med Martin från körskolan. Men innan jag träffade Martin tog jag min scooter och åkte ut till Hellas där jag tragglade krypkörning i nästan två timmar för att allt skulle sitta. Jag styrde inåt stan och landade på körskolan 11.20.

Tjugo minuter senare var jag och Martin på väg på varsin hoj. Han dirigerade mig hit och dit och påpekade små detaljer som jag skulle tänka på. Väl framme i Tullinge så provade jag alla banorna en sista gång och gjorde en fullständig säkerhetskontroll. Sen förklarade Martin att medan jag körde upp skulle han åka tillbaka till stan och hämta ännu en kille som skulle köra upp senare på dagen. Han nickade mot ”min” hoj och sa: ”Fixar du kortet medan jag är borta så kan du själv köra tillbaka den till körskolan”.

När klockan väl blev ett kände jag mig så förberedd som man bara kan vara. Men ändå lite nervös. En del av nervositeten försvann dock när inspektören presenterade sig. Han gjorde ett avspänt intryck, men ändå med bibehållen auktoritet.

Vi rullade bort till banorna och snart pekade han med hela handen och sa: ”Vi tar lagren!”  Jag körde igång och allt som jag gått här hemma och nött in i skallen satt där det skulle. Jag fick klart godkänt. Sen var det lågfartsbanan där konerna står på rad. Jädrar vad bra det gick. Inget fladder eller antydan till fot i backen. Men jag glömde att andas och det var skönt att ta ett djupt andetag när framhjulet stod på rätt linje och inspektören sa: ”Utmärkt”.

Nu var det dags för högfartsbanan. Jag satte av i ett huj och var uppe i femtio i god tid innan hindret, så hindret klarade jag fint. Vidare mellan konerna och en snabb och bestämd inbromsning innan vändningen. Och så iväg igen och med blicken fäst i horisonten nöp jag till bromsen och stannade säkert. Inspektören slängde upp två tummar. Puh…

Bromsproven i 70 och 90 gick lika bra. Nu bar det iväg mot landsvägen. Där känner jag mig hemma så det var bara att stå på. När vi väl rullade in på Trafikverkets område igen, så kände jag mig ganska lugn. Men brast ändå ut i ett YEEESSSS när inspektören meddelade att jag nu hade mc-kort. 🙂

Jag körde iväg ensam mot stan i ett alldeles strålande vackert höstväder med sol och klarblå himmel, men var tvungen att stanna efter tio minuter då det bara bubblade inom mig. Jag ringde upp några nära vänner och berättade hur det hade gått. När jag väl lugnat mig åkte jag lugnt och stilla tillbaka till Slussens Trafikskola. När jag parkerat hojen gick jag in på macken och köpte en stor Alladinask som jag överräckte tillsammans med nycklarna till receptionisten på körskolan.

Vädret var som sagt strålande fint så jag tog min scooter och drog ut till AWA MC för att dreggla lite. Väl där föll jag för en sprillans Intruder 1500 Classic med full utrustning. Väskor, sissybar, pakethållare och vindruta. Se bild nedan. Priset? 119.000. Ah, vad sugen jag är även om jag vet att det är dumt att köpa helt nytt. Å andra sidan bjöd de bra på min nuvarande hoj. Så kanske, kanske. Ska bestämma mig på fredag. Nu är det i alla fall en lycklig och nöjd man som lägger sig på Södermalm ikväll. 🙂

IMG_0449_1

11 kommentarer

Under Allmänt