Etikettarkiv: Griprallyt

Premiärtur och Griprallyt

Jag ska inte trötta ut er med en lång blogg med petiga detaljer om dagens tur som gick till Griprallyt i Sörmland. En lång tipspromenad för hojåkare på cirka tio mil. Start och stopp i Stigtomta. Inte för att jag vill bespara er utan för att jag är mosig och har ett halvt öga på hockeyn samtidigt som jag har tvättstuga… Nåväl.

Klockan ringde 06.10 och jag studsade upp ur sängen. Eller inte. Men somnade inte om. Som i koma duschade jag medan kaffet bryggdes. Efter duschen började jag piggna till och efter att ha gjort några mackor och fyllt termosen med kaffe, så drog jag på mig Vulcanvästen för första gången. Kändes lite märkligt, men inget som jag sen tänkte på överhuvudtaget under dagen förutom att jag förstod hur praktiskt det är att ha väst med nummer och namn när man är många Vulcaner från olika distrikt och inte minst när man är ny medlem.

Kvart i åtta rullade jag in på Donkens parkering i Hallunda och hälsade på alla. Vi var cirka tio hojar där. I Vagnhärad anslöt ytterligare några och vi var nu ca fjorton hojar. Fram till Vagnhärad var luften sval, men jag mådde finfint ombord på min nya hoj. Strax efter vi lämnat Vagnhärad för Griprallyts start i Stigtomta blev himlen blå och solen visade sig. Härligt. I två mil innan molnen tog över igen och det kändes otäckt nära nederbörd. Men någon stod oss bi. Väl framme i Stigtomta stod ännu att stort gäng Vulcaner som anslöt till kortegen. Just som vi skulle dra iväg till starten några km bort, så dök Leif och Annelie upp. De skulle köra med YCC. Leffa på sin Honda och Annelie på sin Triumph. Men vad fasen. I hojvärlden är vi inte så petiga. Huvudsaken att man kör hoj och mår bra. =)

Måste lyfta Vulcan Riders  kördisciplin. Det märktes direkt att dessa grabbar och tjejer kört mången kortege. När körkarlen satte på sig hjälmen, så satte samtliga på sig sina hjälmar och bordade hojarna. På mindre än en minut var vi iväg. Vid varje stopp. Körkarlen bestämde när klockan var slagen. Punkt. Och vid korsningar körde någon ut och stoppade trafiken i några sekunder till alla kommit iväg säkert. Likaså vid stopp parkerade alla snyggt i rad efter körledaren, antingen i ledd eller på rad. Lätt att komma iväg vid start sen. Mycket proffsigt utan att det kändes det minsta krystat. Alla visste bara hur det fungerade. Måste nog fungera så för att hålla ihop stora korteger. Funkade även idag även om vi ”bara” var ca 25 hojar. I övrigt körde kortegen lugnt och i sedvanlig formation med lämpliga avstånd. Precis som vi kör i Hojgänget.

Vägarna var fantastiska i idylliska Sörmland. Sjöar, björkskogar, ängar, rapsfält, hus och gårdar med vita knutar och ekorrar. Fan, vad ekorrar det kutade omkring framför hjulen på våra hojar… Och rådjur och älgar som tittade på oss på behörigt avstånd. Ja, en tysk turist bakpå hojen hade fått så många intryck att han skulle ha imploderat. Frågorna var av slaget allmänbildning vilket jag är ganska bra på och det gick riktigt bra. Två frågor fick jag chansa vilt på. En blomfråga och en statyfråga. Vid stationerna skulle man också göra ett praktiskt prov. Lösa anagram, måtta upp exakt en dl vatten i en kåsa, knäppa en plastgroda i en skål etc. Kul var det och många skratt hördes.

Glömde ju säga att solen började skina igen alldeles vid starten i Stigtomta och under hela dagen var det en fröjd att köra . Klarblå himmel, sol och ca 15 grader. Grymt! Efter sista kontrollen fikade vi och käkade korv och mackor innan vi rullade hemåt via underbara Utflyktsvägen som går utmed Östersjön. Nu i riktigt fint skick. Rekommenderas. Några valde sedan att ta Skanssundsfärjan medan några valde motorvägen för att hinna hem och grilla och svepa en bira innan solen gick ned. Jag valde färjan och ett kort stopp på Café Rosenhill. Inga från Hojgänget var där, så jag for hemåt och istället för planerad pizza gjorde jag mig lite köttsoppa. Duktig där. =)

Sitter nu här och njuter, trots Sveriges förlust mot Tjeckien, av min 40 mil långa tur med nya hojen idag. Jädrar vad fint hon går på vägen. Inte lika spårkänslig som Black Beauty. Antagligen pga något kortare hjulbas på denna vilket också gör den mer lättkörd i trånga miljöer. Jag är bara såå nöjd med att jag är tillbaka till custom. Har suttit med ett leende i hjälmen hela dagen.

Nu har jag hoppat över en massa roliga saker som jag kunde berättat om, men jag lovade ju att hålla mig kort. Over and out och ride on!


Starten vid Stigtomta.


Fransar hade några. Inte jag.


En halvtimmas fikapaus mellan två kontrollstationer.


Hojarna uppställda. Min står som nummer två.

Min lilla röda. Klantigt att inte stänga väskan och ta bort hjälmen. Syrran får ta bättre
bilder i helgen. =)

Annonser

1 kommentar

Under Turer

Tillbaka till custom

Idag bytte jag min BMW mot en ny Kawasaki VN 1700 Classic Tourer. Skulle ha hämtat den på fredag, men Awa Mc ringde i förmiddags och berättade att den blivit klar tidigare och var klar för hämtning. Jag var inte nödbedd och hoppade snabbt in i duschen. Ja, jag har semester denna veckan. =)

Hämtade BMW´n från garaget och packade ur packväskorna. Sen bar det iväg till Awa Mc och jag var där vid två-snåret. Vi bytte papper med varandra och allt var klart på tjugo minuter. Fem minuter av dessa ägnade jag åt att lyssna på en tekniker som hade mappat hojen. Han visade diagram som visade före- och eftereffekt. Jag fattade knappt något, men förstod någonstans att hojen nu skulle gå riktigt bra i alla fall. Vid ett visst varvtal skulle den ge ca tio hästkrafter mer. Men nu var jag ivrig att ge mig iväg.

Jag såg inte ens efter Bumsen när säljaren ledde iväg ”den”. Kände ingen sorg eller tvivel. Tryckte bara på startknappen, petade i ettan och rullade iväg mot Café Rosenhill. Kändes precis som att köra gamla Black Beauty. Kanske inte riktigt lika rapp i responsen vid gaspådrag, men vad jag hört kommer den bara gå bättre och bättre under inkörningen. Och hon går absolut inte dåligt. =) Ett gott muller och det välbekanta klonket när växlarna petas i kändes härligt bekant och jag log igen bakom visiret. Det var ett tag sedan.

En sak, som säkert såg lustigt ut för de som såg det, var att jag efter start från stillastående lyfte upp fötterna högt upp och lite bakåt, som jag är van vid från Bumsen, men på Kawan sitter ju fotplattorna lägre och framtill. Men efter fem sex starter var jag hemma i sadeln igen. Jag cruisade i lugnt mak ned till Rosenhill och väl framme var där bara en hoj till. Ingen kö till kassan, som annars är brukligt, och med en kaffe i näven slog jag mig ned på en öde uteservering.

Jag mådde så bra och njöt av utsikten (min hoj) när en vit VFR rullade in. Han köpte en kaffe och vi började språkas vid. Han var en trevlig prick som lämnat Stockholm för Finspång. Nu hade han sökt sig via småvägar upp till Stockholm igen för att köra på vägar han körde på som ung. Hojen han hade var i nyskick, men var en -93 som hade gått 5000 mil. Han hade fått köpa den för 25 000 i vintras. Bra köp!

Nej, nu var jag sugen på att köra igen och jag började bli lite frusen. Hade tyvärr bara en tunn t-shirt under Vulcanjackan. Men det var uthärdligt och rutan hjälpte till att hålla den svala luften borta. Herrejösses vad jag njöt av att glida fram på Bulten i 70-80. Oj, så fint det kändes och leendet bakom visiret spred sig från öra till öra. Kom in till stan och styrde traditionsenligt, efter varje tur, upp till Fjällgatan för att se ut över Strömmen mot Skeppsholmen.

Mer än nöjd parkerade jag hojen i garaget och min parkeringsgranne lär åter höja på ögonbrynen när han kommer ned till sin bil nästa gång. Nu hoppas jag att vädret håller sig stabilt imorgon då jag planerar att möta upp med Vulcan Riders vid Shell Botkyrka 08.00 för gemensam färd till Griprallyt i Södermanland. Väl där hoppas jag möta Leif och Annelie. En termos med kaffe tas med liksom kameran. Fler bilder på andra Vulcanhojar lär således dyka upp här på bloggen imorgon. Ride on and ride safe!


Så ny att kromet knappt hunnit torka.


2 kommentarer

Under Allmänt