Etikettarkiv: Sörmland

Premiärtur och Griprallyt

Jag ska inte trötta ut er med en lång blogg med petiga detaljer om dagens tur som gick till Griprallyt i Sörmland. En lång tipspromenad för hojåkare på cirka tio mil. Start och stopp i Stigtomta. Inte för att jag vill bespara er utan för att jag är mosig och har ett halvt öga på hockeyn samtidigt som jag har tvättstuga… Nåväl.

Klockan ringde 06.10 och jag studsade upp ur sängen. Eller inte. Men somnade inte om. Som i koma duschade jag medan kaffet bryggdes. Efter duschen började jag piggna till och efter att ha gjort några mackor och fyllt termosen med kaffe, så drog jag på mig Vulcanvästen för första gången. Kändes lite märkligt, men inget som jag sen tänkte på överhuvudtaget under dagen förutom att jag förstod hur praktiskt det är att ha väst med nummer och namn när man är många Vulcaner från olika distrikt och inte minst när man är ny medlem.

Kvart i åtta rullade jag in på Donkens parkering i Hallunda och hälsade på alla. Vi var cirka tio hojar där. I Vagnhärad anslöt ytterligare några och vi var nu ca fjorton hojar. Fram till Vagnhärad var luften sval, men jag mådde finfint ombord på min nya hoj. Strax efter vi lämnat Vagnhärad för Griprallyts start i Stigtomta blev himlen blå och solen visade sig. Härligt. I två mil innan molnen tog över igen och det kändes otäckt nära nederbörd. Men någon stod oss bi. Väl framme i Stigtomta stod ännu att stort gäng Vulcaner som anslöt till kortegen. Just som vi skulle dra iväg till starten några km bort, så dök Leif och Annelie upp. De skulle köra med YCC. Leffa på sin Honda och Annelie på sin Triumph. Men vad fasen. I hojvärlden är vi inte så petiga. Huvudsaken att man kör hoj och mår bra. =)

Måste lyfta Vulcan Riders  kördisciplin. Det märktes direkt att dessa grabbar och tjejer kört mången kortege. När körkarlen satte på sig hjälmen, så satte samtliga på sig sina hjälmar och bordade hojarna. På mindre än en minut var vi iväg. Vid varje stopp. Körkarlen bestämde när klockan var slagen. Punkt. Och vid korsningar körde någon ut och stoppade trafiken i några sekunder till alla kommit iväg säkert. Likaså vid stopp parkerade alla snyggt i rad efter körledaren, antingen i ledd eller på rad. Lätt att komma iväg vid start sen. Mycket proffsigt utan att det kändes det minsta krystat. Alla visste bara hur det fungerade. Måste nog fungera så för att hålla ihop stora korteger. Funkade även idag även om vi ”bara” var ca 25 hojar. I övrigt körde kortegen lugnt och i sedvanlig formation med lämpliga avstånd. Precis som vi kör i Hojgänget.

Vägarna var fantastiska i idylliska Sörmland. Sjöar, björkskogar, ängar, rapsfält, hus och gårdar med vita knutar och ekorrar. Fan, vad ekorrar det kutade omkring framför hjulen på våra hojar… Och rådjur och älgar som tittade på oss på behörigt avstånd. Ja, en tysk turist bakpå hojen hade fått så många intryck att han skulle ha imploderat. Frågorna var av slaget allmänbildning vilket jag är ganska bra på och det gick riktigt bra. Två frågor fick jag chansa vilt på. En blomfråga och en statyfråga. Vid stationerna skulle man också göra ett praktiskt prov. Lösa anagram, måtta upp exakt en dl vatten i en kåsa, knäppa en plastgroda i en skål etc. Kul var det och många skratt hördes.

Glömde ju säga att solen började skina igen alldeles vid starten i Stigtomta och under hela dagen var det en fröjd att köra . Klarblå himmel, sol och ca 15 grader. Grymt! Efter sista kontrollen fikade vi och käkade korv och mackor innan vi rullade hemåt via underbara Utflyktsvägen som går utmed Östersjön. Nu i riktigt fint skick. Rekommenderas. Några valde sedan att ta Skanssundsfärjan medan några valde motorvägen för att hinna hem och grilla och svepa en bira innan solen gick ned. Jag valde färjan och ett kort stopp på Café Rosenhill. Inga från Hojgänget var där, så jag for hemåt och istället för planerad pizza gjorde jag mig lite köttsoppa. Duktig där. =)

Sitter nu här och njuter, trots Sveriges förlust mot Tjeckien, av min 40 mil långa tur med nya hojen idag. Jädrar vad fint hon går på vägen. Inte lika spårkänslig som Black Beauty. Antagligen pga något kortare hjulbas på denna vilket också gör den mer lättkörd i trånga miljöer. Jag är bara såå nöjd med att jag är tillbaka till custom. Har suttit med ett leende i hjälmen hela dagen.

Nu har jag hoppat över en massa roliga saker som jag kunde berättat om, men jag lovade ju att hålla mig kort. Over and out och ride on!


Starten vid Stigtomta.


Fransar hade några. Inte jag.


En halvtimmas fikapaus mellan två kontrollstationer.


Hojarna uppställda. Min står som nummer två.

Min lilla röda. Klantigt att inte stänga väskan och ta bort hjälmen. Syrran får ta bättre
bilder i helgen. =)

Annonser

1 kommentar

Under Turer

Hojtur i Sörmland

Det blev en härlig runda på ganska exakt 20 mil igår! När jag vaknade och drog upp persiennerna blev jag lite nedstämd. Stora gråtunga moln täckte himlen. Vred på radion just som en väderkvinna sa att molnen skulle försvinna över Stockholm inom en halvtimma. Jag var skeptisk när jag klev in i duschen. Men när jag kom ut igen hade molnen redan börjat tunnas ut och när jag fått på mig kläderna var molnen nästan borta. Magic!

Var vid Gullmarsplan vid nio och då stod Stefan där redo. Strax därefter rullade hoj efter hoj in på torget och när vi gav oss iväg 09.15 var vi åtta hojar och det kändes nästan sommarlikt med alla hojar uppradade. Många morgonflanörer log och kollade in oss. Fler sådana ögonblick skulle det bli under dagen.

I Tungelsta mötte Harka och Nina upp och vi satte fart på Bulten för att komma till Rosenhill för en morgonfika och för att möta upp ytterligare sugna hojåkare. Halvvägs på Bulten fick Harka tyvärr problem med soppatillförseln och valde att vända hemåt. Tråkigt, men det går fler turer.

I Rosenhill mötte vi upp med Eva och hennes man. Vi fikade och käkade frukost innan vi styrde kosan mot Skanssundet där vi tog färjan. Tyvärr valde Nina och Klaus att hoppa av i Rosenhill då Nina hade andra inplanerade saker i agendan och Klaus hade däckproblem. Bakdäcket liknade mest ett slicks och bara ett endaste gruskorn hade kunnat punktera hans framfart.

På andra sidan (efter färjeturen) mötte vi efter någon mil upp med ännu ett par sugna hojåkare. Vi drog vidare på sköna Sörmlänska vägar och var ganska snart i farten på härliga väg 224 mot Gnesta. Väl i Gnesta tittade folk på oss med något drömmande i blicken. Jag kan bara ana att de trodde att hojsäsongen återigen var igång och att vintern gått dem förbi. Innan vi nådde in i Gnesta City åkte vi på en väldigt slingrig väg med många tvära kurvor mot Järna. Återigen stod folk och pekade och log när vi rullade in här. En sommardag kanske inte så många reagerat, men när det rullar in tolv hojar i kolonn en månad före jul, så tillhör det nog inte vardagen. Vi landade strax därefter i Saltå Kvarn där vi parkerade och intog en fika och lunchmacka. Gott och trevligt!

Efter fikat skildes vi åt då många bodde åt olika håll. Summa summarum tror jag att alla var nöjda med gårdagens runda! Härligt! Himla kul också att träffa så många nya bekantskaper som förhoppningsvis åker med oss, eller vi med dem, nästa säsong. Vilket otroligt härligt hojen,nu/Sthlm-gäng vi håller på att växa oss till!

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade