Hojpremiär 2013

Äntligen är säsongen igång. Denna vintern har varit vidrigt lång, så det var med ett stort leende som jag konstaterade att termometern sakta klättrade uppåt i förmiddags samtidigt som solen tittade fram. Lite nervös var jag när jag gick till garaget. Skulle hojen stå kvar och skulle den starta? Har inte satt min fot i garaget sedan jag parkerade hojen i höstas. Men jodå, den stod kvar och startade nästan innan jag vridit om nyckeln. Ahh, vilket underbart muller där nere i husgrunden. Visste att Hammarby hade sin årliga march från Medborgarplatsen till Söderstadion idag, så när jag rullade iväg för att möta gänget på Gullmarsplan planerade jag att ta lilla Skanstullsbron, men det var stenkört. Trafiken stod helt stilla, så det fick bli en omväg via Danvikstullsbron och Hammarby Sjöstad. Men det gjorde inte det minsta. Köra omvägar gör man mer än gärna med motorcykel!

Vid 13.20-tiden var vi samlade och styrde mot Café Rosenhill. Självklart var vi tvungna att köra Slingerbulten. Men vi tog det lugnt och försiktigt och var beredda på tjälskador, potthål och grus, men vägen var ganska okej, efter vad den fått stå ut med i ett halvår. Varning dock för en rejäl skada cirka tre km från Tungelsta. En rejäl vägskada där som man inte vill köra över i mer än 20 km/h. Snart landade vi på Rosenhill där det var knökat med glada hojåkare. Jargongen var genast igång och kaffet smakade härligt i den sköna vårsolen. Nu är det äntligen hojsäsong igen och jag hoppas på många nya sköna mil i detta fantastiskt vackra land. Vi ses där ute på vägarna!

Mc-tur Skåne – Halland 2013

Detta är en grovhuggen plan inför en planerad tur till nordvästra Skåne och Halland. Beräknas till fem dagar från torsdag t.o.m. måndag, 23-27 maj. Föreslår avresa 07.00 från Donken i Botkyrka.

Dag 1 blir en transportsträcka till Helsingborg, men vi tar det lugnt och stannar för fika på mysiga ställen. Karta

Boende Helsingborg/Miatorp (centralt beläget så att vi kan se staden samt äta och dricka gott)

Dag 2 gör vi en härlig tur i Söderåsens nationalpark för att sedan insupa atmosfären i lärdomsstaden Lund.  Karta

Dag 3 En kortare tur, men desto härligare med besök och promenad upp på Kullen. Föreslår sedan eftermiddagsbesök på Sofiero slottsträdgård. Karta

Dag 4 Utcheckning och sedan transportstäcka till Varberg, via avstickare till Torekov och Båstad. I Varberg checkar vi in och fortsätter sedan på grymma vägar i Halland. Karta

Boende Varberg

Dag 5 Utcheckning och hemresa. Var och en väljer eget tempo och färdväg. Någon kanske vill fortsätta semestern och någon kanske vill köra raka spåret hem. Karta

Viktigt att tänka på
Om du, som medlem i Hojgänget, är intresserad av denna tur, så måste du bestämma dig inom kort (helst redan idag, men före 7 februari), då vi redan är sent ute och platserna på vandrarhemmen snabbt tar slut. Du måste också anmäla om du kan dela rum eller vill ha enkelrum. Enkelrum är alltid lite dyrare. Tänk också på att du får rabatt som medlem i STF.

Eventuella förslag på smärre ändrad dagsrutt kan såklart diskuteras. Någon kanske vill se något särskilt. Turerna är upplagda så att det finns tid över för egna turer eller bara för att ströva vid havet eller sitta på nån krog i hamnen.

Vaxholm-Värmdö

Vaknade i morse och hissade persiennerna. Solen sken och en hojtur stod som skriven på den blå himlen. Snabbt slängde jag ut en förfrågan till Hojgänget, men tystnaden var i det närmaste total. Otroligt märkligt. Inte ens svar. Jo, från enstaka som hade förhinder. Men övriga var som bortblåsta från denna planet. Leif Björklund var i alla fall på och Runar, så vi stämde träff i Vaxholm vid tolvsnåret. Jag och Leif lämnade Södermalm vid elva och då trafiken var obefintlig var vi där redan 40 minuter senare.

Vilket väder! Solen sken från klarblå himmel och det var behagligt varmt i luften. Inte för varmt och inte för kallt. Närmast perfekt. Vi njöt av utsikten och spatserade runt på kajen en stund när någon plötsligt hojtade till. Det var ett Vulcangäng som sett min väst. Vi samspråkade med dem i en kvart om hojåkning, Vulcan och kommande turer. Trevliga killar. Strax därefter såg vi Runar med fru och vänner rulla in. De lyckades parkera  sina hojar i röran av andra. Ja, det var mycket hojåkare i Vaxholm idag. Vi lyckades få ett bra bord i solskenet och beställde några hamburgare och kaffe.

Nickes vänner dök upp, men blev sura när de förstod att Nicke inte var med. Jag försökte förklara, men de vände bara bort huvudena innan de flög hem till Sigtuna igen. Kanske kan Nicke muntra upp dem imorgon när vi kommer dit. =) Efter mat och trevligt umgänge bestämde jag och Leif att vi skulle åka hemåt via Värmdölandet. Sagt och gjort äntrade vi färjan.

När vi kommit över ville jag visa Leif, Café Sjöstugan i Lillsved. Jag var också sugen på en cola och en stunds avkoppling i idyllen. Café Sjöstugan är verkligen ett av mina favoritställen att fika och koppla av vid.

Det var inte lätt att slita sig, men hemfärden väntade. Vi tog några hojbilder innan vi rullade via småvägarna hemåt Södermalm.

En underbar hojdag i helt perfekt väder. Och imorgon väntar en tur till Sigtuna! Det är gott att leva när jag nu har en custom igen! 😉

Mc-livet

Här hittar ni alla avsnitten från MC-livet. Klicka på bilden.

Film från Skåne

Hittade en härlig film från en Vulcankörning i Skåne. Vilka vägar! =)

Premiärtur och Griprallyt

Jag ska inte trötta ut er med en lång blogg med petiga detaljer om dagens tur som gick till Griprallyt i Sörmland. En lång tipspromenad för hojåkare på cirka tio mil. Start och stopp i Stigtomta. Inte för att jag vill bespara er utan för att jag är mosig och har ett halvt öga på hockeyn samtidigt som jag har tvättstuga… Nåväl.

Klockan ringde 06.10 och jag studsade upp ur sängen. Eller inte. Men somnade inte om. Som i koma duschade jag medan kaffet bryggdes. Efter duschen började jag piggna till och efter att ha gjort några mackor och fyllt termosen med kaffe, så drog jag på mig Vulcanvästen för första gången. Kändes lite märkligt, men inget som jag sen tänkte på överhuvudtaget under dagen förutom att jag förstod hur praktiskt det är att ha väst med nummer och namn när man är många Vulcaner från olika distrikt och inte minst när man är ny medlem.

Kvart i åtta rullade jag in på Donkens parkering i Hallunda och hälsade på alla. Vi var cirka tio hojar där. I Vagnhärad anslöt ytterligare några och vi var nu ca fjorton hojar. Fram till Vagnhärad var luften sval, men jag mådde finfint ombord på min nya hoj. Strax efter vi lämnat Vagnhärad för Griprallyts start i Stigtomta blev himlen blå och solen visade sig. Härligt. I två mil innan molnen tog över igen och det kändes otäckt nära nederbörd. Men någon stod oss bi. Väl framme i Stigtomta stod ännu att stort gäng Vulcaner som anslöt till kortegen. Just som vi skulle dra iväg till starten några km bort, så dök Leif och Annelie upp. De skulle köra med YCC. Leffa på sin Honda och Annelie på sin Triumph. Men vad fasen. I hojvärlden är vi inte så petiga. Huvudsaken att man kör hoj och mår bra. =)

Måste lyfta Vulcan Riders  kördisciplin. Det märktes direkt att dessa grabbar och tjejer kört mången kortege. När körkarlen satte på sig hjälmen, så satte samtliga på sig sina hjälmar och bordade hojarna. På mindre än en minut var vi iväg. Vid varje stopp. Körkarlen bestämde när klockan var slagen. Punkt. Och vid korsningar körde någon ut och stoppade trafiken i några sekunder till alla kommit iväg säkert. Likaså vid stopp parkerade alla snyggt i rad efter körledaren, antingen i ledd eller på rad. Lätt att komma iväg vid start sen. Mycket proffsigt utan att det kändes det minsta krystat. Alla visste bara hur det fungerade. Måste nog fungera så för att hålla ihop stora korteger. Funkade även idag även om vi ”bara” var ca 25 hojar. I övrigt körde kortegen lugnt och i sedvanlig formation med lämpliga avstånd. Precis som vi kör i Hojgänget.

Vägarna var fantastiska i idylliska Sörmland. Sjöar, björkskogar, ängar, rapsfält, hus och gårdar med vita knutar och ekorrar. Fan, vad ekorrar det kutade omkring framför hjulen på våra hojar… Och rådjur och älgar som tittade på oss på behörigt avstånd. Ja, en tysk turist bakpå hojen hade fått så många intryck att han skulle ha imploderat. Frågorna var av slaget allmänbildning vilket jag är ganska bra på och det gick riktigt bra. Två frågor fick jag chansa vilt på. En blomfråga och en statyfråga. Vid stationerna skulle man också göra ett praktiskt prov. Lösa anagram, måtta upp exakt en dl vatten i en kåsa, knäppa en plastgroda i en skål etc. Kul var det och många skratt hördes.

Glömde ju säga att solen började skina igen alldeles vid starten i Stigtomta och under hela dagen var det en fröjd att köra . Klarblå himmel, sol och ca 15 grader. Grymt! Efter sista kontrollen fikade vi och käkade korv och mackor innan vi rullade hemåt via underbara Utflyktsvägen som går utmed Östersjön. Nu i riktigt fint skick. Rekommenderas. Några valde sedan att ta Skanssundsfärjan medan några valde motorvägen för att hinna hem och grilla och svepa en bira innan solen gick ned. Jag valde färjan och ett kort stopp på Café Rosenhill. Inga från Hojgänget var där, så jag for hemåt och istället för planerad pizza gjorde jag mig lite köttsoppa. Duktig där. =)

Sitter nu här och njuter, trots Sveriges förlust mot Tjeckien, av min 40 mil långa tur med nya hojen idag. Jädrar vad fint hon går på vägen. Inte lika spårkänslig som Black Beauty. Antagligen pga något kortare hjulbas på denna vilket också gör den mer lättkörd i trånga miljöer. Jag är bara såå nöjd med att jag är tillbaka till custom. Har suttit med ett leende i hjälmen hela dagen.

Nu har jag hoppat över en massa roliga saker som jag kunde berättat om, men jag lovade ju att hålla mig kort. Over and out och ride on!

Starten vid Stigtomta.

Fransar hade några. Inte jag.

En halvtimmas fikapaus mellan två kontrollstationer.

Hojarna uppställda. Min står som nummer två.

Min lilla röda. Klantigt att inte stänga väskan och ta bort hjälmen. Syrran får ta bättre
bilder i helgen. =)

Tillbaka till custom

Idag bytte jag min BMW mot en ny Kawasaki VN 1700 Classic Tourer. Skulle ha hämtat den på fredag, men Awa Mc ringde i förmiddags och berättade att den blivit klar tidigare och var klar för hämtning. Jag var inte nödbedd och hoppade snabbt in i duschen. Ja, jag har semester denna veckan. =)

Hämtade BMW´n från garaget och packade ur packväskorna. Sen bar det iväg till Awa Mc och jag var där vid två-snåret. Vi bytte papper med varandra och allt var klart på tjugo minuter. Fem minuter av dessa ägnade jag åt att lyssna på en tekniker som hade mappat hojen. Han visade diagram som visade före- och eftereffekt. Jag fattade knappt något, men förstod någonstans att hojen nu skulle gå riktigt bra i alla fall. Vid ett visst varvtal skulle den ge ca tio hästkrafter mer. Men nu var jag ivrig att ge mig iväg.

Jag såg inte ens efter Bumsen när säljaren ledde iväg ”den”. Kände ingen sorg eller tvivel. Tryckte bara på startknappen, petade i ettan och rullade iväg mot Café Rosenhill. Kändes precis som att köra gamla Black Beauty. Kanske inte riktigt lika rapp i responsen vid gaspådrag, men vad jag hört kommer den bara gå bättre och bättre under inkörningen. Och hon går absolut inte dåligt. =) Ett gott muller och det välbekanta klonket när växlarna petas i kändes härligt bekant och jag log igen bakom visiret. Det var ett tag sedan.

En sak, som säkert såg lustigt ut för de som såg det, var att jag efter start från stillastående lyfte upp fötterna högt upp och lite bakåt, som jag är van vid från Bumsen, men på Kawan sitter ju fotplattorna lägre och framtill. Men efter fem sex starter var jag hemma i sadeln igen. Jag cruisade i lugnt mak ned till Rosenhill och väl framme var där bara en hoj till. Ingen kö till kassan, som annars är brukligt, och med en kaffe i näven slog jag mig ned på en öde uteservering.

Jag mådde så bra och njöt av utsikten (min hoj) när en vit VFR rullade in. Han köpte en kaffe och vi började språkas vid. Han var en trevlig prick som lämnat Stockholm för Finspång. Nu hade han sökt sig via småvägar upp till Stockholm igen för att köra på vägar han körde på som ung. Hojen han hade var i nyskick, men var en -93 som hade gått 5000 mil. Han hade fått köpa den för 25 000 i vintras. Bra köp!

Nej, nu var jag sugen på att köra igen och jag började bli lite frusen. Hade tyvärr bara en tunn t-shirt under Vulcanjackan. Men det var uthärdligt och rutan hjälpte till att hålla den svala luften borta. Herrejösses vad jag njöt av att glida fram på Bulten i 70-80. Oj, så fint det kändes och leendet bakom visiret spred sig från öra till öra. Kom in till stan och styrde traditionsenligt, efter varje tur, upp till Fjällgatan för att se ut över Strömmen mot Skeppsholmen.

Mer än nöjd parkerade jag hojen i garaget och min parkeringsgranne lär åter höja på ögonbrynen när han kommer ned till sin bil nästa gång. Nu hoppas jag att vädret håller sig stabilt imorgon då jag planerar att möta upp med Vulcan Riders vid Shell Botkyrka 08.00 för gemensam färd till Griprallyt i Södermanland. Väl där hoppas jag möta Leif och Annelie. En termos med kaffe tas med liksom kameran. Fler bilder på andra Vulcanhojar lär således dyka upp här på bloggen imorgon. Ride on and ride safe!

Så ny att kromet knappt hunnit torka.

Presentation av nya hojen

Sex dagar kvar till jag hämtar ut min Kawasaki VN 1700 Classic Tourer -12. Har saknat min tidigare Black Beauty, så det ska bli så underbart att åter får sätta sig i sitsen på en custom. Min nuvarande BMW r 1200 rt är fantastisk på alla vis. Bekväm och lättkörd med alla tekniska finesser som önskas. Önskar jag hade råd att behålla den som långtouringhoj, men jag får släppa den. Och även min nya VN fungerar utmärkt att toura med. BMW´n har inte det där som jag gillar extra mycket med att köra hoj.

Jag saknar känslan av att köra custom. Det känns helt enkelt mer som att köra en hoj och inte en lyxbil på två hjul. Jag saknar vridet, mullret och sittställningen. Jag saknar att köra med öppen kruka och slänga upp fötterna på störtbågarna på långa tråkiga rakor.

Jag har köpt hojar som andra köper nya skjortor  och varje gång har det kostat mig massor med pengar. Det håller inte i längden varför jag nu är glad över att jag äntligen förstått att jag hör hemma i customgenren. Det visste jag nog från början, men nu efter att ha testat olika modeller så vet jag.

Nu ser jag fram emot många sköna turer och att få göra min nya hoj till ”min” genom personliga utrustningsval. Ser också fram emot att sätta på mig västen igen och bara njuta av varje tur med Hojgänget, Vulcan Riders eller bara när jag kör till jobbet.

Jag hämtar hojen nästa fredag, den 18 maj, men har redan börjat le.

Vulcan Riders, here I come

Jag har funderat och vridit ut och in på mig själv. Vägt fördelar och nackdelar mot varandra och slagit pannan blodig i frustration. Men ni fattar vartåt blogginlägget lutar redan. Eller hur? Jag har idag en extremt bekväm och fullutrustad touringhoj som går att köra större delen av året och vart helst jag vill åka, men… Precis som med min förra BMW känner jag ingen direkt körglädje. Den fraktar mig bara dit jag vill på ett bekvämt och tryggt sätt. Det är sällan jag ler innanför hjälmen eller får gåshud när tummen trycker in startknappen.

Jag saknar att sitta med fötterna på fotplattor och höra mullret. Jag saknar den där känslan som bara custom kan få fram hos mig. Känslan av frihet och lite attityd. När jag kör BMW´n känner jag mig som en slipspräktig akademiker. Och ingen kommer längre fram och tjötar på macken, campen eller på parkeringen, vilket jämt hände när jag körde custom.  Jag är en customkille i själ och hjärta. Det vet jag nu och det har nog de andra i hojgänget förstått för länge sedan. =)

Jag förstår att jag kortar ned säsongen i och med ett byte, men jag måste snabbt få tillbaka kicken med att köra. Inte bara att ta mig fram från punkt A till punkt B. Hade jag varit en utpräglad touringkille hade jag tänkt annorlunda, men jag är de facto ingen globetrotter. De längre turer som jag ser fram emot i framtiden fungerar även utmärkt med en VN 1700 CLT.

Jag har fått ihop en hyfsat bra deal med Bike i Trollhättan och kvittar min hoj mot en ny Kawasaki VN 1700 Classic Tourer. Och då får jag även effektavgassystem, Power commander och filter. Dessutom  monterat & bänkat.

Jorå, så att nu är det bara att deal till sig lite snabb semester av chefen och åka ned till Västkusten. Helst innan Gotlandsemestern med Hojgänget.

Tänk dig för i trafiken

Istället för att tala om för motorcyklister hur farligt det är… Titta två gånger innan du byter fil, svänger eller kör ut på en väg. Håll dig på din sida av vägen, särskilt i korsningar och ligg aldrig för nära. Håll ögonen på vägen och inte på din mobiltelefon. Det handlar verkligen om liv eller död! Om du verkligen bryr dig om någon vän som kör motorcykel så dela detta med dina vänner. Tack!